Truths about the states
Den groteska chipspåsen...
Allting är muterat, dvs överdrivet stort.
Kolla bara chipspåsen här ovanför.. 3,5kg nachos, priset på 3 dollar var väl överkomligt men bara tanken på att veta att man stoppat i sig över 3kg nachos när påsen är slut är ganska... Äcklig?
Ska också tillägga att man t.ex kan köpa glass och glasyr i 20-kilos-hinkar, flingor i påsar som e nästan lika höga som jag själv, ja ni förstår? Och bilarna ska vi inte prata om... Hälften av dem hade säkert klassificerats som limousiner i Sverige.
Dricksvattnet är bedrövligt
Om du älskar att svälja vattnet på badhuset kommer du gilla vattnet i USA. Jag som inte direkt gillar sånt tycker att dricksvattnet smakar otroligt illa... Det enda som fungerar är att hälla i tonvis med citronsaft, då går det ner, om man har tur. Till och med läsken har äckliga bismaker här, är det för att det är gjort på dricksvatten kanske?
Mat är fruktansvärt dyrt
Det märkte vi när jag och Johan köpte ett litet paket bacon för nästan 7 dollar. Helt galet? Organic mat då dvs, köper man inte sån får man tydligen bröst om man är man och skägg om man är kvinna! Hormones!
Ja, allting är verkligen inte perfekt här nere, men jag gillar det ändå! :D Nu har resten av familjen åkt till Tahoe för att åka skidor i tre dagar så jag och min söta pojkvän är ensamma de närmaste dagarna. Myspys!
Kolla bara chipspåsen här ovanför.. 3,5kg nachos, priset på 3 dollar var väl överkomligt men bara tanken på att veta att man stoppat i sig över 3kg nachos när påsen är slut är ganska... Äcklig?
Ska också tillägga att man t.ex kan köpa glass och glasyr i 20-kilos-hinkar, flingor i påsar som e nästan lika höga som jag själv, ja ni förstår? Och bilarna ska vi inte prata om... Hälften av dem hade säkert klassificerats som limousiner i Sverige.
Dricksvattnet är bedrövligt
Om du älskar att svälja vattnet på badhuset kommer du gilla vattnet i USA. Jag som inte direkt gillar sånt tycker att dricksvattnet smakar otroligt illa... Det enda som fungerar är att hälla i tonvis med citronsaft, då går det ner, om man har tur. Till och med läsken har äckliga bismaker här, är det för att det är gjort på dricksvatten kanske?
Mat är fruktansvärt dyrt
Det märkte vi när jag och Johan köpte ett litet paket bacon för nästan 7 dollar. Helt galet? Organic mat då dvs, köper man inte sån får man tydligen bröst om man är man och skägg om man är kvinna! Hormones!
Ja, allting är verkligen inte perfekt här nere, men jag gillar det ändå! :D Nu har resten av familjen åkt till Tahoe för att åka skidor i tre dagar så jag och min söta pojkvän är ensamma de närmaste dagarna. Myspys!
San Francisco
San Francisco i skymningen
Det är otroligt vackert här om man tänker efter. San Francisco är som 10 olika städer i en, det finns alltid en del som passar, vad man än tycker om.
Hittills är min favorit Chinatown, tonvis med mysiga affärer med söta och framför allt billiga grejer.
Det är helt otroligt att det kan vara en sådan skillnad på olika stadsdelar, så fort man stiger igenom porten till Chinatown är det som att man skickas iväg till Asien. Knappt några skyltar är på engelska, butiksbiträdena bryter på något asiatiskt språk om de över huvud taget kan prata engelska, och är man duktig på att pruta är detta paradiset.
Jag hittade massa fina saker när jag var där sist, speciellt porslin, jag hade velat köpa allt!
...Och bara några gator bort står vakterna utanför Luis Vuitton-butiken och väntar på att neka inträde till folk som inte är fina nog. How ironic?
Hittills är min favorit Chinatown, tonvis med mysiga affärer med söta och framför allt billiga grejer.
Det är helt otroligt att det kan vara en sådan skillnad på olika stadsdelar, så fort man stiger igenom porten till Chinatown är det som att man skickas iväg till Asien. Knappt några skyltar är på engelska, butiksbiträdena bryter på något asiatiskt språk om de över huvud taget kan prata engelska, och är man duktig på att pruta är detta paradiset.
Jag hittade massa fina saker när jag var där sist, speciellt porslin, jag hade velat köpa allt!
...Och bara några gator bort står vakterna utanför Luis Vuitton-butiken och väntar på att neka inträde till folk som inte är fina nog. How ironic?
Fina Chinatown
Tilda goes USA
Ja just det! Nu har jag lämnat hemmets trygga vrå och intagit det stora landet i väst.. Ok, kanske inte riktigt så men nästan! Den 15e december påbörjade jag min plågsamma resa mot Kalifornien, och ja, den var plågsam.
Allt började i Danmark där mitt första plan mot London, Heathrow, väntade. Efter att ha trott att vi skulle störta och dö ungefär 23 gånger under resan pga turbulens landade vi äntligen med livet i behåll, skönt!
I London var allt lite kaotiskt. Överallt kryllade det av människor, affärer, vakter, barn, ungdomar, gamla, ja ni fattar. Efter 2 timmars lååång väntan ploppade mitt plan-nummer upp på skärmen och jag kunde äntligen gå till min gate.
Innan de släppte ut mig för att gå på bussen som skulle ta mig till planet var jag tvungen att klä av mig alla kläder (okej, inte alla men nästan), vända mina väskor ut och in för att de skulle kunna inspektera varenda liten vrå så jag inte tog in något olagligt i landet. Dessutom stoppade de in näsan i mina skor som jag haft på mig de föregående 10 timmarna, för att se om där fanns något de kunde beslagta. Stackars dem säger jag.
Sen började det, nästan 12 timmars helvete på flygplanet. Jag är nåt så infernaliskt flygrädd så det är inte klokt, så jag kunde inte slappna av en sekund under hela resan heller.
De gånger då jag faktiskt vågade stänga ögonen en längre stund kom alltid en flygvärdinna och frågade om jag ville ha något att dricka. Av någon anledning fick hon allting mina mumlingar till ett nej, så jag fick inte speciellt mycket att dricka heller. Kanske skulle tackat ja till ett glas vin eller två?
Anyhow, till synes överlevde jag och nu är jag framme i "Sunny California" som det så fint kallas, trots att här inte är speciellt soligt.
So long!
Allt började i Danmark där mitt första plan mot London, Heathrow, väntade. Efter att ha trott att vi skulle störta och dö ungefär 23 gånger under resan pga turbulens landade vi äntligen med livet i behåll, skönt!
I London var allt lite kaotiskt. Överallt kryllade det av människor, affärer, vakter, barn, ungdomar, gamla, ja ni fattar. Efter 2 timmars lååång väntan ploppade mitt plan-nummer upp på skärmen och jag kunde äntligen gå till min gate.
Innan de släppte ut mig för att gå på bussen som skulle ta mig till planet var jag tvungen att klä av mig alla kläder (okej, inte alla men nästan), vända mina väskor ut och in för att de skulle kunna inspektera varenda liten vrå så jag inte tog in något olagligt i landet. Dessutom stoppade de in näsan i mina skor som jag haft på mig de föregående 10 timmarna, för att se om där fanns något de kunde beslagta. Stackars dem säger jag.
Sen började det, nästan 12 timmars helvete på flygplanet. Jag är nåt så infernaliskt flygrädd så det är inte klokt, så jag kunde inte slappna av en sekund under hela resan heller.
De gånger då jag faktiskt vågade stänga ögonen en längre stund kom alltid en flygvärdinna och frågade om jag ville ha något att dricka. Av någon anledning fick hon allting mina mumlingar till ett nej, så jag fick inte speciellt mycket att dricka heller. Kanske skulle tackat ja till ett glas vin eller två?
Anyhow, till synes överlevde jag och nu är jag framme i "Sunny California" som det så fint kallas, trots att här inte är speciellt soligt.
So long!
